Kalas!

Sonen blir i morgon 1 år. Tänk att det har gått så fort. 

Det känns som det bara var någon månad sedan jag blev igång satt på förlossningen. 
Det var 24 timmar med värkar utan att han kom ut. Så tillslut beslöt sig läkarna att ta kejsarsnitt. Och då kom våran älskade kille ut till världen. Vi var världens lyckligaste. 

Och nu 1 år senare firar vi hans första födelsedag i en lokal för umgängen. Inget jag trodde jag skulle få göra för 1 år sedan. Men vi gjorde det så bra vi bara kunde. Hade gjort en egen liten bakelse till E och vanlig tårta till oss andra. Och sen fick han massor med presenter.
Vi hade det roligt och mysigt ändå. Men önskade vi hade haft honom hemma och kunde bjuda hela släkten. 

Men jag ska ha hem han så är det bara. Och då ska det firas och mysa massor.

Jag saknar och älskar dig ♡

Dåligt besked...

Ja då kom domen från kammarrätten. Fortsatt LVU på sonen. Anledning var att det inte har tillkommit någon ny skada på honom sen han lämnade oss. Men grejen är att han fick en ny skada i januari som det står i hans journaler. Men soc,läkare och polisen försöker dölja det. Men jag har tagit fram det svart på vitt. 

Blir så förbannad. Men saken är att nu kommer vi skicka in bevis på att han har fått nya skador när vi inte har haft han. 

Nu har vi kommit överens med soc att vi ska få träffa lillen varannan vecka. Tok för lite fortfarande men bättre än var tredje vecka som innan. 

Skrev även till soc att jag vill att vi ska få en chans att visa att vi är bra föräldrar så sa hon att direkt när polisutredningen och åklagaren är klara och har bestämt sig hur dom ska göra så kommer dom ta ett beslut. Antagligen om vi ska få bo på ett utredningshem eller att E ska få flytta till nån inom släkten tills vidare.

Jag hoppas att allt går bra. Och det är så otroligt jobbigt varje dag. Vill inte vakna på morgon. Vill bara ha hem min älskade son. Önskar att ingen ska få vara med om det vi är med om. Inte ens den elakaste i världen. Svenska rättssystemet är så grymt. Usch!!